Elfte budet. Starta aldrig en twitterrant med världens sämsta uppkoppling. Nu får det här bli en blogg i stället och jag skriver här vad jag tänkte säga på Twitter, för sidan laddar segt som sirap – detta är ju en publiceringssajt annars, gubevars.
Jo, jag tänkte på det här att @svenskakyrkan lägger ut tweets med hashtaggen #fasteutmaningen. Hoppas hoppas hoppas att nästa tweet har något med det kristna evangeliet att göra, skrev Gustav Natt och Dag häromdagen; elakt men inte osant. Vad menar han? Jag vill förklara.
Under taggen #fasteutmaningen uppmanas vi att ge bort eller låna ut några ägodelar till någon vi vet behöver. Finns det något vi kan göra under fastan som minskar vårt ekologiska fotavtryck? Gör något snällt för någon i din närhet!
Prästen Johan Karlemo anmärkte lakoniskt att kyrkans fasteutmaningar verkar fokusera på att kristen är lika med vegetarisk miljövän toppat med lite tro. Under fastan – som sträcker sig mellan fettisdagen och påskafton, ungefär – åt man vegetariskt under medeltiden. Inklusive fisk och bäver, har jag för mig att jag lärt hos Historieätarna. Jag aktualiserade själv det här i höstas när jag kritiserade @svenskakyrkan för den okänsliga tweeten med Jesus som suktade efter tacofredag. Jag framförde då argumentet att fredagen har en särskild betydelse som Kristi dödsdag och att även om vi inte fastar längre, så betyder det någonting när kyrkan börjar högtidlighålla sekulära helgdagar som fredagsmys men inte känner igen sina egna.
Så vad är det för fel med det vegetariska som tema, kan man tycka? En utmaning att avstå från något för egen del och se till behoven hos andra.
Det blir så futtigt när korset konstrueras av oss själva som utmaningar, tänker jag. Som om korset är behändigt och kontrollerbart, portionerat i lagom munsbitar för varje dag att bita tag i. Göra EN snäll sak för någon annan, det ska jag väl klara av!
Men korset finns där redan. Vi behöver inte uppfinna det. Det finns där varje gång något tar emot som vi vet är rätt att göra, om det är något vardagligt som att avstå från att ta konflikten i butiken med den trötta treåringen efter dagis eller något ovanligare, som att våga vittna mot en gärningsman. Eller vad det nu är som man inte vill men måste igenom. Som vi gör av kärlek till det som är rätt.
Fastan handlar om att förbereda sig inför prövningen, inte om att bocka av små uppgifter. Fastan är att samla sig innan trampolinhoppet. Fastan är en övning i tacksamhet. Fastan är att avstå för att se den större vinsten.
Jag följer en grupp på Facebook som heter Veganer i Sverige. Den präglas av stor kreativitet och kärlek till djuren. Medlemmarna kastar sig över nyheter i butikerna: formbar färs! Jag fick tag i tre påsar, slut överallt. Wow, har Willys sån där billig choklad! Frågorna som tas upp handlar om vegankost, men vegankosten är inte det väsentliga för gruppens medlemmar. De som är med i den gruppen ser den större vinsten. Ingenting kan hindra dem från att avstå all animalisk föda, allt på en gång. Den som vet vad som är rätt vill göra det. Det är det som kyrkan ska berätta. #fasteutmaningen är som en facebookgrupp för motvilliga veganer, som går med på att avstå från en köttbulle om dagen. Det blir så därför att den större vinsten inte skymtar bakom alla uppgifter som ska bockas av.
sofia lilly jönsson 