”Aggregatet, även kallad varmluftskanon, drivs med diesel eller rapsolja och är placerat i en flyttbar container, som några timmar innan begravningen eller dopet körs till kyrkan på en kärra. Ett rör leds från aggregatet genom en specialbyggd dörrkonstruktion i kyrkans huvudentré. 72-gradig luft sprutas in i mittgången, medan kall och fuktig luft sugs ut via ett rör placerat i dörrens övre del.”
Efter en sammanslagning av församlingar i början av 2000-talet förvaltar och brukar Vara pastorat i Västergötland, Skara stift, 24 kyrkor under en kyrkoherde och ett kyrkoråd. Kostnaderna för uppvärmningen sköt i höjden. Med lite vana från sädesmagasin och torkning inom lantbruket kom en av vaktmästarna på idén att skjuta in värme i lokalen strax före en gudstjänst. Med grundvärmen på lägsta möjliga gradantal innan orgeln och inventarierna tar stryk kan man nu snabbt få upp värmen till inomhustemperaturer i någon av de mer sällan använda kyrkorummen.
Kapitlet om Vara pastorat och varmluftskanonen finns i den nyutkomna boken ”Alla dessa kyrkor: Kulturvård, religion och politik”. Här undersöker en grupp forskare, antikvarier och religionssociologer, i ett projekt på Göteborgs Universitet vårt förhållande till kyrkobyggnaderna om kulturarv, med utblickar mot kyrkor i Europa, frågor om Svenska kyrkan och statens ansvar, och om svenska kyrkor i förvandling.
Sälja, bygga om, överlåta på andra trossamfund? Vad kan en kyrka vara och vad kan man göra av en kyrka? Vad säger lagarna? Vad förväntar sig människor av sina kyrkor? Vart är utvecklingen på väg och hur snabbt kommer det att gå?
Den sortens praktiska komplikationer som församlingarna i Vara ställdes inför skär, vill jag påstå, tvärs igenom en rad högaktuella frågor som är så mycket mer relevanta för samhället än, till exempel, illa underbyggda projiceringar på ärkebiskop Antje Jackelén som ett bålverk för mänskliga rättigheter, vänsterpolitik och islam, om vilket man sedan tycker om eller inte. Det är bara trubbig dagspolitik där olika skyttegravar kapar symboler som de inte begriper och utnämner hatobjekt och älsklingsobjekt som passar deras egen agenda. Egentligen är det ett twitterkonto man förhåller sig till. Glöm det spåret.
Det är de här frågorna, om arvet och teologin, som kommer att definiera samtiden och som har långsiktig betydelse för framtidens kyrka och samhälle. Senaste åren har flera tunga utredningar författats av Svenska kyrkan själv om beslutsstrukturen, om byggnaderna och om liturgin: beställningar från kyrkostyrelsen, om det än förvisso har sitt intresse – här är det alltså en självständig forskargrupp som tittar på ämnet kyrkor i vår tid, alltså bredare och inte bara om Svenska kyrkan.
Jag har bara bläddrat än i den innehållsrika boken, men hoppas att fler hugger in. Jag avslutar det här tipset med några rader till från Vara, som fångar dilemmat för folkkyrkan med de många husen:
”Kyrkoherdens hållning i frågan är att den kyrkliga verksamheten egentligen bara skulle behöva fyra kyrkor, en för varje tätort. Han skulle gärna hitta nya vägar och arbetsformer som helt och hållet baseras på teologisk grund. ”Kyrkan handlar ju inte om byggnader”, säger han, men konstaterar samtidigt att han är väl medveten om kyrkobyggnadernas olika betydelser och funktioner.
Kyrkorådets ordförande å sin sida påpekar att det finns en stark bygdekänsla i de olika delarna av pastoratet. Ett exempel är den stora donation som pastoratet fick del av för en tid sedan och som bara får användas till underhåll och utsmyckning av Skarstads kyrka. Ett annat exempel är att få människor är villiga att fira gudstjänst såvida det inte sker i den egna kyrkan – trots att kyrkorna ligger på några kilometers avstånd från varandra. ”Vi är väldigt protektionistiska, om man säger så, och det är inte alltid en fördel. Alla värnar om sin församling, och då talar jag om de gamla gränserna. Vara är pastoratet och kommunen men folk är inte Varabor i första hand, de är Kvänumsbor och Vedumsbor osv. Satsar vi centralt [i Vara] blir det problem.” Kanske kommer det förändras, resonerar han vidare, men låter ganska tveksam.”
sofia lilly jönsson 