Plötsligt känner jag mig fattig och rik på samma gång

Denna krönika publicerades i SvD 2016-07-30. Det är den tredje i en serie som senare samlades under rubriken Landsbygdssommar.

Att sitta i köket på Nylidens ekogård i Vännäs utanför Umeå och höra Gunvor Vennberg tala är fascinerande. Hon har födgeni som få jag träffat. Hon förklarar hur EU fungerar för en lantbrukare, talar om mjölkpriserna, om samhället, kyrkan, livet, en kretsloppsfilosofi där allt hänger samman.

Ibland kan den som tänkt väldigt långt framstå som naiv för den som inte tänkt lika långt. Om man lyssnar ett tag förstår man att det är långt tänkt. Jag är här för att jag undrat om självförsörjningen, och får en filosofi. Det finns inte längre i vårt land några allmänna beredskapslager. Finland har. Kriget lever där ännu i minnet.

Det är på rent affärsmässiga grunder som Gunvor och Fredrik på Nyliden valt att ha småbruk. De vill inte ha lån och riskera konkursen som drabbat så många andra mjölkbönder. Den som är satt i skuld är inte fri, manar Gunvor, på tvärs mot hur nästan alla andra i vår generation tänker. Huslån- och kontorsgenerationen.

Traktor kostar pengar, kräver högre omsättning, det leder till fler djur, större maskinpark, banklån. Småbruket ger mindre avkastning, men mjölkpriset är i gengäld astronomiskt: 20 kronor litern plus moms mot den konventionella bondens knappa 3. Det innebär att konsumenten betalar 35-40 kronor litern för hjågghurten från gårdens mejeri.

När alla bara blir större, blir man mindre. Och överlever, fast på marginalen. Det är som om inuti marknadslogiken ruvar en annan logik.

På Nyliden har fjällkorna namn som Ingeborg, Myran, Nissan, Myrra, Mylta, Blända, Daisy, Dolma. Den nordsvenska brukshästen drar hölasset från ängen med hässjorna, tre grisar står i en utehage, pickande höns strövar fritt över gårdsplanen, katterna går på jakt i ladugården. De olika djurslagen fullföljer ett kretslopp där alla har en uppgift.

Det här livet handlar inte om att upprepa historien. Dagens bonde utnyttjar inte sina barn som gratis arbetskraft. Dagens barn nöjer sig heller inte med en docka till jul, de vill ha Ipads och märkeskläder. Gammaldags jordbruk kräver mer folk, men pigor och drängar ska ha moderna löner.

Ekvationen går inte ihop i dagens arbetsmarknadssystem. Vi kan inte gå tillbaka men har ännu inte hittat sättet att gå vidare på.

Medan husfolket är på – åkern? ängen? – och sysslar med saker jag inte ens har namn för, hjälper jag därför till med det enda jag kan göra här i höbärgningen: jag städar. Och drabbas av insikten att jag lever på andras arbete. Plötsligt känner jag mig fattig och rik på samma gång.

Det finns en frihet och en stolthet på Nyliden. I dag utgör lantbruk som det här en motkultur i samhället. Gunvor och Fredrik är ekonomiskt svagare än medelsvensken, men i ett slag kan läget bli ett annat. Om maten blir dyrare eller svår att få tag på. Då står folket på Nyliden starka med kunskaper som nästan ingen av oss andra har.