Angående kritiken av Nicholas Ringskog Ferrada-Nolis ”Dröm och skådespel”

Debattartikel:

Jag har funderat på om jag skulle göra det här. Det är oftast meningslöst att bemöta en retorisk lögn som har fått fäste som sanning. Om man har slutat att slå sin fru? Tja, de som visste att man aldrig gjort det vet redan. Alla andra sniffar rök och får tillfälle att välja sida.

Halmgubben i Dagens Nyheters musikkritiker Nicholas Ringskog Ferrada-Nolis båda böcker ”Den andra musiken” (Atlas 2017) om klassisk musik och ”Dröm och skådespel” om opera som nyligen kommit ut på samma förlag är motsättningen mellan finkulturen och folket. Tankefiguren är att klassisk kultur görs svårtillgänglig av elitister. Den som paxar det folkliga lägret kan sedan använda figuren mot alla sina kritiker. Jag recenserade debutboken för SvD och pekade på flera stora problem. Därmed sorterades jag in i gruppen snobbar som vill hindra vanligt folk från att lyssna på klassisk musik. Förlaget kan till och med använda det i sin marknadsföring av uppföljaren – titta här hur vår folkliga bok retar etablissemanget!

Men ”Dröm och skådespel” har fått ännu allvarligare kritik. Och nu har det blivit nödvändigt att tala om hur kritiken har mottagits av författaren och även förlaget.

I DN gästrecenserades boken av Aftonbladets operakritiker Claes Wahlin. Nicholas Ringskog Ferrada-Noli skrev ett långt svar på sin blogg och på Facebook. ”Hur kan man göra sig lustig över någon som försöker bredda och sprida kulturens skatter? Men jag tror inte att Claes Wahlin förstår detta, jag tycker att det verkar som att han är nöjd med att det är som det är, att opera är något som avnjuts av experterna, de som redan är insatta och har begripit allt, och de som är utanför denna krets kan man strunta i”, skriver han vidare på sin halmgubbe.

Nu händer följande att inlägget gillas och hjärtas av en lång rad personer, själva verksamma inom kultur och media, som borde veta bättre.

Här kände jag att en gräns hade passerats.

DN Kultur har alltså bett en person, sannolikt mycket underbetald i förhållande till arbetsinsatsen,  att läsa en bok för sidan, vilket denne har gjort efter bästa förmåga. Han kommer fram till sitt omdöme och levererar det. Roligt är det sällan att konstatera att ett verk inte håller måttet. Kritiken är ibland mest en samhällstjänst. Man skriver inte i dagstidning om man inte vill få ut kulturen.

På Facebook har nu en två skolklasser stor mobb dömt ut Claes Wahlin som elitist, ignorant, pretto, gammal, trist. Flera av dem som skriver är personer som Wahlin måste förhålla sig till i yrket. Över tvåhundra av Ringskog Ferrada-Nolis facebookvänner har gillat och ställt sig bakom angreppet.

Hur ska en recensent kunna genomföra sitt uppdrag om priset är detta? Vi hade just i vintras en incident där en teaterkritiker hånades från scenen på en teater som hon hade gett en negativ recension. Då enades kulturvärlden om att respekten för kritikern i sitt arbete måste vara självklar. Minns Ringskog Ferrada-Nolis många vänner i kulturvärlden inte detta?

Han fortsätter på sin blogg där han utan omsvep slungar ut ett ”idiot” om GP:s recensent Carl Magnus Juliusson för dennes recension av boken. På Facebook ”skrattar” bokförlaget Atlas åt en ”äldre operakramare” som Expressens Lars Sjöberg för hans recension.

På GP:s kultursida pågår en debatt huruvida någon som kritiserats kan kritisera sin kritiker. Kritikern Mikaela Blomqvist har anklagats för personangrepp på en teaterledare, genmält i tidningen och fått uppbackning både i princip och sak från kollegor och sin uppdragsgivare, GP:s kulturchef Björn Werner.

Det är en intressant och viktig fråga, om kritikern kan kritiseras. Svaret är i princip ja, men det beror på hur det görs. Sakliga motargument vill man höra förstås. Mobilisering mot recensenter i sociala medier övertygar ingen om själva saken.

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli skriver på sin blogg att han blir alltmer baffled över att recensenterna ”har så svårt att se syftet med boken”. Jag blir alltmer baffled över att en yrkesverksam kritiker har så svårt att se att recensenterna inte kritiserat syftet utan utförandet. Än mer förbluffad är jag dock över hans bristande omdöme i bemötandet av dem, och undrar vad Dagens Nyheter säger. Är det såhär gästrecensenter i DN ska förvänta sig behandlas av tidningens egna medarbetare? Är det den här kritikerkulturen vi ska ha? Backar DN upp sin gästrecensent Claes Wahlin?

Dagens Nyheter har avböjt att ta in debattartikeln (oläst) men jag hoppas att tidningen ändå ska besvara den.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s