Gotlands statsminister

Några kommentarer till den senaste nyheten om den avsatte domprosten Mats Hermanssons fallskärm.

Jag tar del av nyhetsrapporteringen och tror att det är på sin plats att påminna om några saker ur historien.

För det första tror jag att det är dags att återpublicera mitt reportage om Visby domkyrkoförsamling som gick i tidningen Dagen valborgsmässoafton 2015. Jag gick tillbaka till texten för jag letade efter ett stycke jag skulle citera, men när jag läser artikeln nu tänker jag att tiden kanske är mogen för fler att förstå hela texten. Jag lägger därför ut den under denna kommentar. Ni kan börja med den om ni vill. Artikeln med Mats Hermanssons svar, intervjuerna med de fackliga representanterna och Elisabeth Sandlunds ledartext som diskuterar principfrågan om kyrkans konstitution är inte mina så de publicerar jag inte.

Sedan ska sägas att reda ut alla trådar när det gäller Hermansson är som Johan Hakelius har sagt som att bli ställd framför en ryamatta. Man vet inte var man ska börja att rycka. Nytillkomna läsare må förlåta trasslet. Jag har efter min artikel i Dagen gjort många och långa försök att beskriva och förklara härvorna i Svenska kyrkan i Visby, i artiklar i Svenska Dagbladet, i sociala medier, i intervjuer. Fler än jag har skrivit och rapporterat om det i radio. Den som googlar finner.

Men kanske är det faktiskt de nya som kan förstå saken mer nyktert. De i media som följt med ett tag verkar ha fått en del om bakfoten eftersom de glömmer att ge bakgrunden. Eller om de inte vill börja riva i några trådar. Det kan ju hända att trådarna löper tillbaka till dem själva.

I korthet och i urval, detta har hänt:

P4 Gotland har nyligen visat att Visby domkyrkoförsamling betalar 25 månadslöner i avgångsvederlag till den avskedade domprosten. Kyrkorådet hade sekretessbelagt avtalet men en ”fördjupad juridisk bedömning” har visat att Svenska kyrkan ska följa offentlighetsprincipen.

”Kyrkan mörkade guldkantat avtal med domprosten”

Kyrkorådets ordförande heter Inger Harlevi. Hon är förutom kyrkans ordförande också regionfullmäktigeordförande på Gotland (region istället för kommun eftersom sjukvårdsfrågorna ingår i kommunen på ön). Inger Harlevi är alltså Gotlands statsminister, typ.* Ni kan googla henne med. Gå gärna bakåt i tiden. Hon är vice ordförande för Sigtunastiftelsen, med ansvar bland annat för att dela ut stipendier till såna som mig, hon är tidigare ordförande i Bergmangårdarna, till nyligen ledamot i Sensus förbundsstyrelse, trossamfundens studieförbund.

*edit: Vid närmare eftertanke känns ”rikskansler” som ett bättre ord. Från den tiden när den beslutande och verkställande makten inte var delad. Tänk Axel Oxenstierna.

(Sigtunastiftelsen, Sensus och Visby domkyrkoförsamling – alltså händelsevis de noder där också den statliga, oberoende fortbildningen för journalister Fojos kursledare på utbildningen för granskning av trossamfund Lisbeth Gustafsson hållit hus de senaste tjugo åren. Hå och hej!)

Oj, här sitter ju oberoende Fojos kursledare för granskning av trossamfund Lisbeth Gustafsson tillsammans med domprosten Mats Hermansson i Visby domkyrka i en blogg av Inger Harlevi!

Inger Harlevi var den som handplockade och anställde Mats Hermansson som domprost i Visby. Det gjorde hon mot samtliga prästers uttryckliga önskan. Hermansson hade ingen tidigare erfarenhet av att arbetsleda stora grupper. Det står bokstavligen i MBL-förhandlingarna.

Men Inger Harlevi ville ha någon som skulle ”montera ner”. Det ordet är viktigt, det står två gånger. MBL-förhandlingarna och anställningen av Mats Hermansson som domprost skedde 2007. När skulle denna nedmontering vara genomförd? 2015. När skrev biskopen brevet om sin oro för församlingens riktning? 2015.

MBL 1MBL 2MBL 3

De två bortvalda meriterade kandidaterna till domprosttjänsten beskrev processen i en debattartikel: ”Valet av domprost blev en fars”

”Montera ner” är en ganska läskig kravprofil. Men tydlig, ingen kan säga att Harlevi inte kommunicerade och fick som hon ville. Nedmontering blev det.

Även om man till 2015 hade lärt sig att ”omorganisation” är ett bättre ord än ”nedmontering”.

*

Nu, 2020, är det ett annat ljud i skällan. Den domprost som Inger Harlevi rekryterade och tvingade igenom som chef mot fackets vilja, som hon har förnekat i åratal skulle ha någon bekymmer med chefskapet, förlorade plötsligt och abrupt hennes – eller ”vårt”, för att tala med det pronomen man använder i kyrkan – förtroende förra våren. Orsaken? En ny och ettrigare facklig representant för prästerna hotade med nya åtgärder. En ny biskop Pettersson skymtade sannolikt i kulisserna, med budskapet att han under inga omständigheter kommer att tolerera fler vändor i offentligheten rörande denna domprost. Och Inger Harlevi vände på en femöring och plötsligt har hon inget förtroende.

”Mats Hermansson slutar – förtroende saknas”. 

Nu heter det att de har försökt hela 2019 att komma tillrätta med arbetsmiljöproblemen. Min artikel kom 2015. Den anmälde Inger Harlevi till Pressombudsmannen och skrev att jag ljög om alltsammans. Efter det har oräkneliga fackliga rapporter visat mycket detaljerat att personalen upplevde problem med både chefen (Hermansson) och kyrkorådet (Harlevi). Det hade ju varslats redan tidigare. Lögn, lögn, lögn alltsammans.

wera
Oj, här är ju Wera Svenssons insändare från 2012!

*

Med min artikel i Dagen 2015 om arbetsmiljön i Visby domkyrkoförsamling blev det offentligt som facken och de anställda, och även många andra som är engagerade i verksamheten, som körsångare och andra gudstjänstdeltagare, hade känt till i åratal. Min huvudsakliga poäng var dock konflikten med stiftet och biskopen i synnerhet – den principiellt oerhört viktiga frågan om det är en biskop som ska ha tillsyn över församlingarna eller om politiker som Harlevi ska bestämma det också.

Jag tror ändå att några därute på redaktionerna har förstått just den saken. Ändå fortsätter Kyrkans Tidning att rapportera om ärendet under ämnesrubriken ”Domprosten i Visby” och Dagen skriver om ”Visbys omstridde domprost”.

De gotländska lokaltidningarna sitter i statsministerns knä och blir matade med vindruvor. Vi har inte kunnat förvänta oss något av deras analyser hittills och bör inte börja nu.

bofride ledare 1
Gotlands Tidningars politiska redaktör Eva Bofride ifrågasätter mitt journalistiska oberoende, skriver att min artikel inte är journalistik jämte en snyftbild på Mats Hermansson om de konservativa mörkerkrafterna som ute efter honom, la-di-da
mats bofride
Oj! Här är ju Eva Bofride på Mats Hermanssons facebooksida!
mats pettersson beundrar hermansson
Oj, HelaGotlands ansvarige utgivare beundrar Mats Hermansson! Så oväntat!

De lallande fånar på högerkanten som fortfarande tjatar om Hermanssons klockringning på Almedalsveckan för ett par år sedan ska vi inte tala om. De tror att de är motståndare till Svenska kyrkans politisering men de har inte fattat någonting av hur den politiseringen ser ut.

Det är moderaten och proffspolitikern Inger Harlevi som spinner trådarna i Visby domkyrkoförsamling. Inte Mats Hermansson, inte någon ny domprost, inte ens biskoparna, även om guldgossarna Koskinen och Petterson nog tror att de håller i tömmarna. Så rart. Bara tills ni opponerar er, pojkar.

Det här handlar inte om Mats Hermansson. Nyheten handlar om Inger Harlevi. Det är hon som har handplockat och anställt en domprost utan ledarmeriter mot de anställdas vilja. Det är hon som har kastat ut honom när galoscherna inte passade längre. Ansvaret för den dåliga arbetsmiljön är i stor utsträckning hennes.

”Det är såhär det går till”

Mats Hermansson har helt rätt – det är såhär Svenska kyrkan ser ut idag när systemet utnyttjas till max. Kyrkorådets ordförande väljer sig den kyrkoherde som den vill ha, och när kyrkoherden inte fungerar tillfredsställande enligt ordförande köps hen ut. För kyrkan är rik, har mycket pengar, vad de än försöker få dig att tro. På många platser i Sverige, även om historien om Visby innehåller så många specifika, vansinniga detaljer.

Historiskt sett har det i kyrkan heller aldrig rått brist på hyckleri. Det finns därför inga kyrkohistoriska hinder att tala bekymrat om sämre ekonomi ena året och investera i en ny domprost det andra.

”Miljonbesparing för Visby domkyrkoförsamling”

På domkyrkoförsamlingens hemsida står det nu att församlingen ”söker dig som har gedigen erfarenhet av att vara ledare och chef och som motiveras av att bygga en organisation där församlingens behov och katedralens möjligheter är i centrum”.

Ledarskapet är i topp när det, kan man säga, var i botten 2007.

”Ledarskapet i topp när Visby söker domprost”

harlevi ledarskap
Oj, här är ju Visby domkyrkoförsamlings ordförande som rekryterade domprosten för att montera ner!

En bild på en glad Inger Harlevi toppar Kyrkans Tidnings förstasida:

– Vi har vänt upp och ner på den gamla kravprofilen, säger Inger Harlevi, ordförande i kyrkorådet. Då fanns en längtan efter att öppna domkyrkan, bredda dörren och såga ner trösklarna. Därefter kom gudstjänster och ledarskap. Nu är det tvärtom.

Inga motfrågor på det.

Snipp, snapp, snut, så var sagan slut? Sagan är inte på långa vägar slut än. Inger Harlevi är ju fortfarande statsminister på Gotland. Och den tredje statsmakten vet jag inte vad den sysslar med. Den som ska rapportera så att folk ska veta vad de röstar på.

Kom igen, journalister. Det är inte så svårt.

Följ pengarna, gör nätverksanalysen över personer och relationer, följ makten, maktordningarna, makthavarna, ställ motfrågor, analysera.

Det kan till och med bli roligt.

*

Sprickorna i domkyrkans fasad

Av: Sofia Lilly Jönsson, 30 april 2015

På pappret gör Visby domkyrkoförsamling allting rätt. Ett viktigt ansikte utåt för Svenska kyrkan under Almedalsveckan, en profilerad kyrka där öppenhet och kärlek är ledorden, engagerad i HBTQ-frågor och för stadens fattiga romer. I församlingens platsannonser kallas domkyrkan S:ta Maria för ”Sveriges kärlekskatedral”.

Då är det väl bra så? Vad de gör i kyrkan för övrigt är väl deras sak? Inte riktigt. Ty med skilsmässan från staten blev medlemmarna kyrkans arbetsgivare. Varje medlem i Svenska kyrkan har en röst. Det spelar ingen roll om man är aktiv i församlingen eller ej. Det betyder att merparten av Visbys befolkning, närmare 16 000 personer, har ett arbetsgivaransvar för församlingens anställda.

Detta överlåter medlemmarna genom kyrkovalen på ett antal förtroendevalda, och för att den ordningen ska fungera måste medlemmarna hålla sig informerade om läget. Medierna ska granska och rapportera sanningsenligt, församlingsledningen vara ärlig och självkritisk.

Det här är berättelsen om vad som kan hända när ordningen inte fungerar. Den avslöjar både händelser i en specifik församling, och generella problem som skulle kunna uppstå var som helst i Sveriges största organisation, Svenska kyrkan.

1 Prästen

Den senaste tiden har medierna rapporterat om ”sexprästen” i Visby.

En saklig beskrivning är följande. En ansökan kom in till domkapitlet i Visby stift mars 2014. En man som avsagt sig prästämbetet 2008 efter att det framkommit att han haft sexuella relationer med ungdomar, ville få tillbaka rätten att vara präst. Domkapitlets ledamöter fick omgående del av ansökan, också domprosten Mats Hermansson. Under nio månader utreddes mannens aktuella livssituation av domare, psykolog, präst och biskop. Vid ett möte den 12 januari i år beslutade ett enigt domkapitel att ge mannen prästkragen tillbaka. För domprosten, som var bortrest, röstade en ersättare.

Under fyra veckor händer ingenting.

Sedan smäller det till.

Tidningarna skriver, radion går in, Aftonbladet och andra riksmedier rapporterar. Domprosten Mats Hermansson tar avstånd från beslutet. Stiftets förra biskop Lennart Koskinen kallar beslutet bisarrt, förskräckligt, obegripligt. Domkyrkoförsamlingens kyrkoråds vice ordförande Inger Harlevi uttalar sig i radion och tidningarna. Mediadrevet pekar ut en person som ansvarig: biskop Sven-Bernhard Fast.

En djup spricka öppnar sig mellan domkyrkoförsamlingen och biskopen.

Domprosten är självskriven ledamot i domkapitlet. När domkyrkoförsamlingen under Mats Hermansson agerar i medierna mot sin egen biskop, domkapitlets ordförande som han dessutom är ställföreträdare för, innebär det en konstitutionell kris. Om en ledamot i Högsta domstolen gjort på motsvarande sätt hade denne förmodligen behövt avgå.

Dagen har granskat dokument, hemliga brev och gjort djupintervjuer med över 20 personer. Bilden är enhetlig och klar: sprickan som går mellan domprost och domkapitel döljer större sprickor i församlingen.

2 Brevet

Den 20 januari hålls möten i domkyrkoförsamlingen. Personal har blivit kallad, men inte fått veta vad saken gäller. Där och då presenterar Mats Hermansson vad han kallar en ”omorganisation”: några kommer att sägas upp, andra få tjänsten neddragen, verksamhet ska läggas ner och personalen flyttas.

Beskedet leder till stor oro hos många anställda, som söker upp biskopen. I ett par veckor lyssnar Sven-Bernhard Fast på ledsna och upprörda medarbetare. Sedan gör biskopen något mycket ovanligt: han skriver ett tre sidor långt skarpt formulerat brev till församlingen. Kritiken är hård.

”För inte så länge sedan fanns sju diakoner och sju präster i domkyrkoförsamlingen. Idag finns 3 diakonitjänster varav en i Sjukhuskyrkan. Av de ordinarie diakonerna är två idag sjukskrivna och den tredje har sagt upp sig och stor oro råder om diakonal bemanning”, skriver han.

Biskopen talar om en ”kyrkomusikalisk nedmontering”. En av fyra musikertjänster ska dras in och administrationen minskas. I Tjelvarkyrkan ska samarbetet med Equmeniakyrkan avslutas. Missionsförsamlingens 105 medlemmar ska nu dra lasset för ekumeniken.

Tjelvarkyrkan ligger i miljonprogramsområdet Bingeby. Under Mats Hermanssons tid har en utveckling skett där församlingen överger mera utsatta områden för den rika innerstaden. Nu försvinner ännu en populär verksamhet. Biskopen beskriver att en ”chockvåg” gått genom verksamheten där.

Informationen kom ”som en blixt från en klar himmel för personalen, liksom för mig som biskop”, skriver Sven-Bernhard Fast och avslutar med orden: ”Ett sådant sätt att behandla utsatta medarbetare kan jag inte benämna på annat sätt än ovärdigt”.

Många tror att en biskop är chef över sitt stift med stor makt. Så är det inte. Biskopens tillsynsansvar över församlingarna bygger på att församlingarna vill lyssna.

Måndagen den 9 februari mejlar biskopen sitt brev till församlingen.

Dagen därpå ringer den första reportern och ber om domkapitlets protokoll från 12 januari.

På onsdagkvällen kallas Mats Hermansson och kyrkorådets ordförande Lilian Edwards till möte med biskopen och en adjunkt. Inger Harlevi är inte kallad men tränger sig in, gråter och skriker åt biskopen: ”Jag ska vidta åtgärder!”. Biskopen svarar med sin lugna stämma: ”Vad är det för åtgärder du tänker vidta, Inger?”.

Så fort första artikeln om beslutet lagts ut på lokaltidningens webb skriver Inger Harlevi på Facebook om den ”sexanklagade prästen”. Det är biskopens bedömning, skriver hon fastän beslutet fattades av hela domkapitlet, att det är lämpligt att mannen får verka som präst igen. Mats Hermansson trycker på gillaknappen.

Så rullar ett mediadrev igång.

3 Mönstret

Det finns ett mönster. Chockneddragningen uppfattas allmänt som bara den senaste i raden av skrivbordsprodukter där Mats Hermansson flyttar runt anställda och lokaler utan att förankra planerna.

Ett exempel är när Mats Hermansson bytte plats på prästerna i Terra Nova och S:t Mikaels kapell. Det tolkas av många som ett försök att försvaga stabiliteten i det högkyrkliga församlingslivet som växt fram före honom. Därefter har prästernas arbetsledaransvar lagts över på en icke prästvigd verksamhetsledare.

– Under stridsropet ”Det ska inte vara någon prästkyrka!” har Mats Hermansson sett till att bara en präst får ha makt – han själv, säger en person med insyn i församlingen.

Marie Larsson, diakonen som för ett par år sedan fick stor uppmärksamhet på riksplanet med sitt påskupprop för utförsäkrade, är själv sjukskriven sedan september 2014. I en anmälan till domkapitlet skriver hon att Mats Hermansson ”utan skäl ändrat mitt uppdrag och arbetsinnehåll på ett sådant sätt att det kränker mig som individ (kränkande särbehandling och mobbing)”. Marie Larsson menar att domprosten systematiskt har försökt att knäcka henne med ”administrativa straffsanktioner” och hindrat henne från att utföra sitt uppdrag som diakon.

Mats Hermansson har också försökt att lägga munkavle på anställda och förtroendevalda.

Till församlingens ledningsgrupp skriver han i ett mejl 27 januari i år:

”Församlingens planer på att genomföra en omorganisation är naturligtvis något som kan intressera de lokala medierna. Jag föreslår att vi gör som vi gjort tidigare – alla hänvisar till mig när journalisterna ringer. Så blir det en enhetlig bild som når våra medlemmar.”

Det är tvärtemot vad kollektivavtal och kyrkoordning uppmanar till: meddelarrätt för anställda, öppenhet mot allmänhet och medier.

En anställd som skulle tala i radio fick innan programmet ett sms från domprosten:

”Sedan vill jag be dig av pastorala skäl att betona att du blivit erbjuden ett inspirerande arbete med ledaruppdrag – det är huvudskälet att du flyttar. Vore jättebra!”.

Sanningen är att personen sagt upp sig därför att verksamheten i Tjelvarkyrkan skulle avvecklas. Domprosten försökte övertala personen att stanna och medverka till omorganisationen: ”I detta finns självklart en stor ledsenhet och oro. Inte minst bland medarbetare. Just i detta läge skulle din trygga stämma och goda blick vara en mycket bra resurs för att hjälpa till i helheten och du skulle kunna vara ett stöd också för många medarbetare”, skrev han i ett sms. Uppmaningen kom med en muta: 4 000 kronor mer i månadslön.

– Jag kan inte hyckla, sa personen till Mats Hermansson.

– Ja, det är en svaghet hos dig, svarade domprosten då.

Är Visby domkyrka i ekonomisk kris? Intäkterna är lite mindre än utgifterna, men av landets tretton domkyrkoförsamlingar har bara Göteborg, Lund och Växjö större omsättningstillgångar än Visby, pengar som kan användas i verksamheten.

Det handlar om prioriteringar. Kyrkorådet har beslutat att församlingen ska starta förskola, vilket bara i Visborgskyrkan skulle kräva en renovering på en miljon kronor. Man flyttar pengar från fungerande barngrupper och församlingsgemenskaper utanför ringmuren, till förskoleverksamhet som man tänker ska bli en intäkt för församlingen.

Det är en rörelse från kyrklig kärnverksamhet till företagande. Biskopen syftar på detta när han i sitt brev skriver: ”Den s.k. omorganisationen är i själva verket en omprioritering från församlingens grundläggande uppgift till andra uppgifter inom välfärdssektorn”.

I ett omtalat hälsoprojekt har Mats Hermansson anställt sin frus dotter. Församlingens samtliga anställda får erbjudandet att pilgrimsvandra vid tre tillfällen i Sverige och utomlands. Kostnaden för projektet ville Mats Hermansson inte uppge när han fick frågan under ett möte med allmänheten 7 april, men en uppgift som cirkulerar är 2,7 miljoner kronor. Utslaget per person för de runt 60 anställda i församlingen blir det drygt 40 000 kronor – en inte alls otänkbar summa för en pilgrimsresa på arbetstid som slutar i Santiago de Compostela i Spanien.

Och trots att en förklaring till nedskärningarna är att församlingen har för många fastigheter fanns tydligen behovet av en till – för 100 000 kronor av församlingens medel har Mats Hermansson låtit bygga ett lusthus i trädgården till sin tjänstebostad, domprostgården.

4 Hermansson och Harlevi

På Mats Hermanssons profilbild på Facebook står han bredvid Desmond Tutu. Det är 80-tal och Mats Hermansson är ung och radikal. Ända sedan de första präståren i Örebro har Mats Hermansson låtit tala om sig som en präst som bryr sig om de små och svaga. Han är känd för sina ikonmålningar, som den som hänger i domkyrkan. Jesus har en regnbåge över hjärtat och håller texten: Var inte rädd.

Men det finns en annan bild, som träder fram när man talar med människorna som han är chef över. Det är hårda ord, men bilden är samstämmig. Varje ord som följer kommer från dem som intervjuats.

Till domprosttjänsten i Visby rekryterades Mats Hermansson 2007 av Inger Harlevi och Lennart Koskinen. Han hade ingen längre erfarenhet av att vara ledare och chef i en församling, hade inte arbetat med kyrkolag eller kyrkoordning i kyrkomötet, eller som de välmeriterade toppkandidaterna till tjänsten varit stiftsanställd.

Alla domkyrkoförsamlingens präster motsatte sig tillsättningen. Efter första året hade alla präster utom en slutat, diakoner och pedagoger likaså.

Domprosten är, säger en av hans tidigare anställda, den farligaste sortens chef: han förenar laissez-faire med att vara auktoritär. Mitt i natten kan det komma mejl med nya riktlinjer. Marie Larsson hävdar i sin anmälan att hon fick sms på midsommarafton om ändring av sin tjänst. Under Mats Hermanssons chefsskap frodas A- och B-lag bland de anställda, mobbningskulturer och informella ledarskap.

– Han vill föra ”det goda samtalet” – det betyder att han säger vad han tycker. Han talar om dialog och öppenhet, men pekar med hela handen, säger en tidigare kollega.

Om Inger Harlevi säger en person inom hennes regionparti Moderaterna (i kyrkan sitter hon för POSK) att det är obegripligt att hon finns kvar i politiken efter allt hon gjort.

– Om hon varit en katt så hade hennes nio liv varit slut för längesen. Men hon landar alltid på fötterna.

Harlevi var länge en högt uppsatt kulturpolitiker och engagerad i en mängd föreningar och styrelser. En återkommande kritik är att hon sitter på flera stolar samtidigt, och ibland gett uppdrag till sina egna företag.

Mats Linder, ledarskribent på obundet moderata Gotlands Allehanda, kritiserade 2010 i flera artiklar Inger Harlevi för att befinna sig i jävsituationer. Ärenden hanterades ”inte olagligt men olämpligt” enligt Linder, Harlevi visade ”en olycklig sammanblandning av politik, offentliga medel och privat verksamhet”.

Owe Ronström, professor på högskolan på Gotland och styrelseledamot i kulturföreningen Roxy, säger att Roxy var nära att knäckas efter att Harlevi blandat sig i verksamheten.

”Det har tagit enormt med kraft från oss i Roxy att ordna upp den här sörjan som kommer av att Harlevi bluffat”, sa han i en intervju 2010.

2011 uppmärksammades att Inger Harlevi, som då var kyrkorådets ordförande, och Mats Hermansson intygat falskt om en kyrkoantikvarisk ersättning. En renovering som församlingen fått pengar för hade inte ägt rum. Det blev polisanmälan och hård revision. Stiftet som 2010 fick 62 miljoner kronor i kyrkoantikvarisk ersättning, fick 2012 endast 400 000. Inger Harlevi tog en timeout. Efter en tid var hon tillbaka igen, nu som vice ordförande men enligt samstämmiga uppgifter fortfarande den som har den verkliga makten i kyrkorådet.

Rädslan hos många anställda och förtroendevalda är påtaglig. Det talas om ett svagt kyrkoråd, där nya handlingar läggs fram till omedelbart beslut.

När personalen reagerar på maktutövandet kallas det samarbetsproblem. I Mats Hermanssons dokument om neddragningarna heter det att ”ett flertal friktionsytor kommer att uppstå och personalens förändringsvilja och samarbetsförmåga kommer att sättas på prov.”

Vad händer med den som inte består provet? Det framkommer att de anställda är rädda för bestraffningar. När Dagen förklarar att domprosten är förbjuden att efterforska källor och att anställda i kyrkan är skyddade av sitt kollektivavtal, får vi svaret:

– Men du förstår, han jobbar inte så, utan straffet kommer på andra sätt.

– Det största kapitalet som Visby domkyrkoförsamling äger är arbetsglädjen. Men om man skulle besöka arbetslaget på onsdagsmorgnarna när vi har möte, så kan man inte hitta en sorgsnare arbetsplats.

En annan anställd berättar om tankarna som kommit om lämna arbetet i kyrkan helt. Personen blir tyst, och försöker förklara hur det känns:

– Det finns en kamp där det blir svårt att andas.

5 Avslutning

Bakom den offentliga bilden finns en berättelse som pekar på att en osund ledarkultur utvecklats i Visby domkyrkoförsamling. Människor far illa. När biskopen försöker ingripa riktas strålkastaren mot honom själv.

Efter år 2000 har kyrkoherdens ställning i församlingen stärks, berättar Per Westberg, jurist och sakkunnig i Kyrkoordningen på Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation. Ett annat sätt att uttrycka det är att biskopens roll försvagats. Så förklarade journalisten Maciej Zaremba saken i en uppmärksammad artikelserie i Dagens Nyheter inför kyrkans skilsmässa från staten. Under rubriken ”Biskop tige i församlingen” beskrev han utvecklingen till en kyrklig demokrati där bara var tionde av medlemmarna röstar i kyrkovalen.

Dagen frågar Per Westberg om man kan kidnappa en församling i ett svagt demokratiskt läge.

– Ja, sådant har vi sett i föreningslivet. I Svenska kyrkans regelverk har vi inget system för att komma tillrätta med det. I sista hand skulle kyrkomötet kunna gå in och besluta om tvångsförvaltning av en församling.

Biskopens uppgift är att hålla samman kyrkan, och kyrkomötet har betonat att tillsynen ska omfatta förvaltningsfrågor.

– Det förutsätts ett starkt förtroende mellan biskop och domprost. Om en förtroendekris uppstår kan man med Kyrkoordningen inte göra någonting. Vårt system bygger på tillit, att man respekterar ordningen.

Människor har samlat mod och berättat om sin verklighet. Vad händer nu? Ska allmänheten och kyrkans organisation hjälpa eller blir det bara tyst? Blir man bestraffad för vad man sagt? Domprosten, de förtroendevalda, biskopen och medierna har sitt ansvar – men ytterst vilar ansvaret och besluten på församlingens medlemmar.