Inställt, inställt, inställt. Detta oerhörda ord i mejlkorgen och se att Matteuspassionen är inställd, Orgeldagarna är inställda, att gudstjänsterna stänger dörren för alla besökare den inställda våren 2020.
Samtidigt lyssnar jag mer live på min dator än någonsin tidigare. I ett karantänkök i Köpenhamn spelar Dreamers’ Circus – som skulle ha varit på turné nu – låtar på beställning för den jublande publiken på Facebook. Runt om i världen musiker som inte kom iväg.
I slutet av april skulle den kanadensiska organisten Rachel Laurin komma till Västerås och Sverige för första gången för att spela på Västerås Orgeldagar. Jag gjorde en intervju med henne inför det programmet. Där tipsar hon om inspelningar man kan lyssna på i förväg. Nu kan hon inte komma, men vi kan upptäcka henne ändå. Och musiken hon ska skriva för Västerås domkyrka är på gång, berättar hon från sitt hem i Kanada.
*
Hon började spela piano som nioåring. Familjen bodde mittemot församlingens kyrka, där Rachel Laurins mamma brukade spela orgel på gudstjänsterna. När Rachel var runt fjorton år gammal började lusten att själv komponera tränga sig fram inom henne. Som ung vuxen flyttade hennes intresse från piano till orgel. En lärare i komposition tryckte på betydelsen av att skriva musik som kunde använda. Musik ska kunna uppföras ofta, menade han, och tonsättare ska inte bara skriva med sikte för stora orkestrar utan för vardagliga utövare. Det rådet är hon tacksam för idag.
Rachel Laurin har skrivit för kör, soloröster, konserter för två instrument och orkester, stråkensembler och annan kammarmusik, och förstås för huvudinstrumentet orgel. Hon är omtalad för sin förmåga att improvisera som organist och ger ofta master classes om improvisation. I april kommer hon för första gången till Sverige som huvudgäst vid Västerås Orgeldagar, och 2021 kommer ett beställningsverk att uruppföras.
Du har berättat om hur du som barn kopierade dina tidiga försök till egna kompositioner och gömde dem från dina syskon. Det finns den här berömda historien om hur JS Bach smög upp på natten och kopierade sin brors noter. Varför ville du hålla din musik hemlig?
– När man är tonåring är man rädd för att bli retad, och jag blev ofta retad antingen i skolan eller hemma. Vi var sju syskon, så… Och när man tar sina första trevande steg som konstnär är självförtroendet inte alltid på topp.
Mötet som nittonåring med kompositionsläraren Raymond Daveluy blev livsavgörande för dig. När började du att betrakta dig själv som tonsättare?
– Det var när min kompositionslärare accepterade mig som sin privatelev. Jag kände att han trodde på mig som kompositör. Det fick mig att också göra det.
Hur kom det sig att ditt intresse skiftade från pianot som hade varit ditt huvudinstrument, till orgeln?
– Alldeles innan jag kom till universitetet, jag var arton år då, blev jag förälskad i orgeln eftersom jag hade en så bra lärare. Jag bestämde mig då för att orgeln var min sanna väg, eftersom många organister i musikhistorien också varit goda improvisatörer. Och jag blev fascinerad av alla aspekter runt instrumentet.
Du är en kanadensare som arbetar i en europeisk musiktradition. Jag hör en del franska tongångar i din musik, som lätthet och humor. Men finns det också något specifikt amerikansk i din musik, tycker du själv?
– Jag tror att min musik ibland har vissa folkloristiska drag från den kanadensiska folkmusiken, som i sin tur har sina rötter i irländsk, skotsk och fransk folkmusik. Men överlag har jag svårt att beskriva var min musik hör hemma. Ibland känner jag att jag skriver med ett slags driv som jag känner igen från Max Reger i en tysk romantisk tradition. Och jag är lockad av att mer utforska musiken från den gamla kontinent där jag befinner mig. Framtiden får utvisa vart jag är på väg som kompositör. Men jag är nog inte särskilt skickad att analysera min egen musik!
På den tiden när du utbildade dig upplevde du, har du berättat, att idealen på tonsättarutbildningarna var ”stökig musik, med skrän och skrammel, och musikpartitur fulla av tecken som inte hade med musik att göra”. Hur ser scenen ut idag för den samtida musiken, har det förändrats?
– Det är en bra fråga! Det beror på var i världen man tittar. I USA är det här en i stort sett passerad trend, även om det finns en del överlevande fläckar här och där. Här i Kanada är vi tyvärr fast på institutionerna med denna pretentiösa inställning. Priser och stipendier går ofta till dessa kreatörer. Allmänna medel går nästan helt till den musiken. Publiken har inget intresse för den dock, och med tanke på hur många beställningar jag får från mitt eget land, USA och Europa känner jag mig bara uppmuntrad i övertygelsen att utövare söker efter välskriven och spännande ny musik som kommer att uppskattas av musikälskare som vill upptäcka nya verk.
Är detta ditt första besök i Västerås? Vad kommer du att framföra? Och du ska skriva någonting särskilt för Västerås domkyrka, har jag förstått?
– Ja, det blir till och med första gången som jag besöker Sverige! Jag ska spela några ”Pièces de Fantaisies” av Louis Vierne, den underbara ”Fantaisie en La” av César Franck samt några egna stycken, som två korta studier av fåglar: ”The Flight of the Hummingbird” och ”Dialogue of the Mockingbirds”. Konserten innehåller också ett av mina främsta verk, ”Étude Héroïque, Op 38”. Eftersom temat för festivalen är Eld funderar jag över motiv som ”Fire of Courage”, ”Fire of Love”, och ”Fire of the Sun, of Spirit”. Den nya kompositionen för Västerås är planerad till 2021. Det ska bli väldigt spännande att få göra.
Hur kan konsertpubliken i Västerås lära känna dig i förväg, finns det några inspelningar eller filmer med dig som du rekommenderar?
– Man får gärna besöka min hemsida www.rachellaurin.com för att få en uppfattning om mig som artist och tonsättare. Jag har också en kanal på YouTube som uppdateras vartefter med min musik, och där finns verk för många sorters instrument. För en vink om vad lyssnarna kommer att möta i Västerås kanske en inspelning av mig när jag spelade min orgelsonat i Halifax i Nova Scotia, också i Kanada, kan passa. Den ligger på YouTube.
Vad arbetar du på nu?
– Jag skriver på ett nytt stycke för soloorgel, ”Variations on a Theme by Sweelinck, Op 96”, som är beställt för Thomas Trotter till hans 800:e konsert i Birmingham Town Hall Symphony Hall. Premiären är i februari 2020. Efter det har jag ett stycke för stråkkvartett och harpa, en ”Magnificat” och ”Nunc Dimitis” för kör och orgel, och dessutom flera saker för orgelsolo på gång.
*
I en film som du kan se på YouTube spelar organisten Isabelle Demers, som också skulle gästat Västerås under våren 2020, Rachel Laurins ”Étude héroïque”. Isabelle Demers kommer, om allt går som planerat, att gästa Västerås söndagen den 22 november i höst med sitt program ”Berömda femmor”.
sofia lilly jönsson 