Ett återkommande irritationsmoment är när människor kallar den här sajten för blogg. Det är ingen blogg, förklarar jag tålmodigt, jag publicerar texter här som jag har arbetat med, det går inte att kommentera på sidan som på en blogg där utbytet är en del av grejen, det är inte en dagbok på internet där jag tänker medan jag skriver. Jag säger: Det är en publiceringssajt. OK Boomer, lycka till med att lansera det ordet (jag har resignerat med namnet ”hemsida”).
En anledning till att jag inte vill blogga är att jag inte vill ta människors tid i anspråk om det inte är viktigt. Tänker alltid på det när jag publicerar vad det än är: detta tar tio minuter att läsa, gånger hundra personer kanske som läser, vad är det i BNP. Är det VIKTIGT?
Hur som helst, nu blir det ändå en blogg. Bara en kort tid, för att rensa hjärnan och browsern, det stackars Safari med alldeles för många fönster öppna. Alltså ingen tematisk blogg om Corona, utan en blogg under den här tiden. Jag har ambitioner med var och en av mina sparade länkar, men nu vill jag testa att bara beta av dem lite snabbt och så får det vara bra med det. Som Stefan Sundström sa en gång för jättelänge sen i en radiointervju tror jag, en sån där sak som fastnar utan att man vet riktigt varför, att han spelar inte in nya melodier som kommer upp i huvudet på band eller så (på den tiden var det band). ”Om en låt är bra kommer den tillbaka”.
Jag betar av ämnena här lite snabbt nu och om de är bra så kommer de tillbaka.
Jag tror på Feng Shui, tänker mycket på Feng Shui. Ibland kan man lura sig själv: om man tar det minst viktiga på att göra-listan fast man inte ”har tid” så vädras liksom hjärnan och ger rum för det viktiga. Så har jag till exempel senaste månaden lagat ett par snickarbyxor och tvättpåsar och skickat tillbaka en film som jag har haft i tolv år till en bekant. Känns jättebra.
Ett infall. Bloggen lär försvinna lika hastigt som den uppkom. När hjärnan är vädrad.
sofia lilly jönsson 