Jag gillar inte att bli inföst i ett hägn med andra i en flock. Jag talar för mig själv och har gått ganska stora matcher för att göra det, då vill jag inte behöva svara för andra. Därför lockar Kvartals grejer mig sällan. Jag ser en sådan tydlig politisering där, ett hägn, där man samlar ihop sig kring en bred ström av åsikter som man håller på tillsammans. Samhällsdebatt som lagsport. Verkligheten lämpar sig dåligt för den sortens analys. Den gör mig både uttråkad och irriterad, och jag vill inte bli tolkad som en del i ett lag. Hur som helst, nu är det blogg och det ska gå snabbt, så för att hoppa till jakten läste jag ändå den här artikeln i Kvartal idag eftersom jag blev uppmärksammad på den: ”När jämställdheten klingar falskt” skriven av Martin Malmgren.
Malmgren, som är musiker och skribent, har tidigare debatterat jämställdhetsideologin i musiklivet i Hufvudstadsbladet. Också detta är en debattartikel i samma ämne vilket är anledningen till att Kvartal tar in den, och det är intressant och relevant att diskutera saker som att kvinnliga tonsättare idag, enligt uppgift i artikeln, har fyra gånger större chans än en manlig tonsättare att få en nybeställning av ett orkesterverk, eftersom beställarna försöker att korrigera en historisk orättvisa. Absolut.
Men den egentliga granskning som Kvartal säger sig presentera här idag är inte ett debattämne utan rör chefen för Helsingborgs Konserthus, Fredrik Österling, som beskrivs som någon som utnyttjar de ideologiska vindarna för egen vinning utan en egentlig genuin övertygelse, vilket visar sig i längden (som chef för Blåsarsymfonikerna lanserade Österling under konsertsäsongen 2010/11 det uppmärksammade konceptet ”Skippa helskägg” där fördelningen mellan manliga och kvinnliga tonsättare var 50/50 – men Helsingborgs Symfoniorkester hade under Österlings ledning endast 4% kvinnliga tonsättare på programmet säsongen 2018/19, räknat i spelade minuter, enligt artikeln).
Malmgren anger ganska många exempel på hur konserthuschefen / tonsättaren Österling manövrerar för att få uppdrag. Alldeles i slutet av artikeln tar Malmgren emellertid in på ett helt nytt spår: det antyds att Österling inte har musikerna i Helsingborgs Konserthus med sig. Inte en enda.
”Tystnaden är väldigt viktig” sjungs det i slutet av operan. Mycket riktigt. Jag noterar att bland det hundratal som gillat konserthuschefens Facebeook-inlägg lyser Helsingborgs Symfoniorkesters dryga 60 musiker med sin frånvaro.
Ur ”När jämställdheten klingar falskt”, Martin Malmgren.
Det här är en ytterst viktig, kanske något separat upplysning som inte behöver sammanfalla med ämnet som debatteras i huvuddelen av artikeln. Därför är det synd att Kvartals redaktör inte har identifierat det och bett författaren att välja spår. Sannolikt hade det då iockförsig blivit jämställdhetsdebatten – som jag såg nu att någon talande nog delat länken med kommentaren ”vad tycker du?”; det hade man inte kunnat göra om innehållet i artikeln inte var uppe för debatt – vilket är tråkigt för de sextio musikerna i Helsingborgs symfoniorkester, om misstanken stämmer att de inte står bakom sin chef.
Vad är det i så fall de inte står bakom? Var det bara det här Facebook-inlägget, den senaste operan och kritiken mot den som inlägget handlade om, eller är det honom som chef, kanske inriktningen i det konstnärliga programmet enligt vad Malmgren visar på? Det är inte självklart, men jag hoppas att det finns muskler på Helsingborgs Dagblad att undersöka det närmare. Det går inte att dra slutsatser utan data.
För frågor om arbetsmiljön och frispråkigheten i ett musikliv där mingel till och med lärs ut av fackförbunden är viktig. Det är så få personer som tar mod till sig (för rädda är vi allihop) och sätter sitt namn under en text där en makthavare blir utpekad och ställd till svars. Det är jävligt bra gjort av Martin Malmgren att föra upp den här frågan till offentligheten. Om svaret från kultursidorna och det övriga musiklivet och de sextio musikerna och alla andra som har någon insyn blir ännu mer tystnad så är man medansvarig för det som eventuellt pågår på Helsingborgs konserthus. Det är också ohederligt mot Österling att tissla i kulisserna, om man gör det – ut med språket, sätt namn på problemen, och låt de som anklagats få försvara sig öppet.
*
Förtydligande: Jag tror inte att alla som medverkar i Kvartal står för samma sak. De talar för sig själva och är personer med integritet. Det är den redaktionella vinkeln hos Kvartal som jag menar är ett problem.
sofia lilly jönsson 