Kriget är slut!

(Ur Astrid Lindgrens Krigsdagböcker, 1939–1945)

5 maj

Jubel och klang!! Danmark är fritt igen efter fem års träldom. Holland också. Kapitulation idag klockan 7. När jag gick till mitt arbete i morse och plötsligt fick se alla danska, svenska och norska flaggor, kunde jag inte hjälpa att jag fick tårar i ögonen.

På jobbet fick vi höra Kong Christians tal till ”danske Maend og Kvinder” klockan 11. Klockspelet i Raadhustornet inledde, sen talade Kongen och sen sjöngs ”Kong Christian  stod vid höjden Mast”, som vi åhörde stående. Det är solsken idag på Danmarks frihetsdag.

Tidningarna är fulla av nyheter – jag vet inte, hur jag ska kunna klippa allt. Mycket utrymme ägnas åt alla de danska och norska (och övriga) fångar, som kommit till Sverige genom svenska Röda Korset.

Det här skriver jag på lunchrasten i stor brådska.

5 maj, klockan 7 och någonting

Sven Jerring är i Köpenhamn just nu, och jag hör i radion det vanvettiga jublet från danskar av båda könen.

7 maj

Detta är V-dagen! Kriget är slut! KRIGET ÄR SLUT!

Kl. 14.41 (tror jag) undertecknades kapitulationen i ett litet rött skolhus i Reims, för de allierade av Eisenhower (Bedell-Smith), för tyskarna av Jodl, varigenom alla tyska styrkor i hela Europa ger tappt. Norge är alltså också fritt nu. Ett vansinnigt jubel ligger i detta nu över Stockholm. Kungsgatan är täckt av ett flera centimeter tjockt papperslager, alla människor bär sig åt som om dom var tokiga. Vi sjöng ”Ja, vi elsker” på jobbet efter radioutsändningen klockan 3. Sture är inte hemma till middag, men han skickade hem en flaska sherry för att vi skulle kunna fira freden. Just nu spelar dom Stjärnbaneret på radion. Jag har druckit sherry med Linnea och med Lars och är något yr. Det är vår och solen skiner denna signade dag och kriget är slut. Jag skulle inte vilja vara tysk. Tänk, kriget är slut, Hitler är död (nu jublas det och hurras i radion; Stockholm är komplett från vettet). ”Alltjämt brusar glädjevågorna över Kungsgatan”, säger hallåmannen. ”En ljuvligt underbar dag är det.”

Jag har gett Lasse en extra tvåkrona, och han störtade ut i världsvimlet. Karin fick en krona, och hon firade freden med att köpa godis.

Just nu talar en norska om, hur hon kände det, när freden kom: hon längtar efter sin son, som är i England.

Ack, ack, nu är det slut, med tortyr och koncentrationsläger och bombraider och ”Ausradierung” av städer, och den plågade mänskligheten kan kanske få lite ro.

Tyskland och tyskarna –  men inte kan man hata alla tyskar, man kan bara beklaga dom.

Kriget är slut – det är det enda just nu.

Kriget är slut! Det skall tillkännages samtidigt från Storbritannien, Amerika och Ryssland.

Alli och jag och Karin och Matte tog en spårvagn ner på stan för att se med egna ögon hur Stockholm såg ut denna historiska dag, och vi har långsamt kavat oss fram på Kungsgatan bland upprymda människomassor. Sen åkte vi hem igen – och nu har jag just hört kvällsnyheterna som förtalte om den stora glädjen i Norge. En folkmassa har idag samlats utanför Möllergatan 19, sorgligt beryktat, och sjungit ”Ja, vi elsker” för fångarna, en del har redan släppts ut. Kung Gustaf har talat till svenska folket från Drottningholms slott; han har skickat telegram till Haakon. De diplomatiska förbindelserna med Tyskland har brutits i och med kapitulationen. Utanför tyska turistbyrån på Kungsgatan stod tre stycken poliser, när vi gick förbi där, men fönstret var förhängt med ett stort skynke. Där, som förkunnats så mycket tysk förhävelse! Och fönsterrutorna har slagits sönder, jag vet inte hur många gånger under kriget! Det kan inte funnits något bittrare än att vara tysk – när andra länder besegrats av Tyskland har de åtminstone kunnat hämta lite tröst ur det deltagande och den sympati, som andra länder skänkt dem. Men när Tyskland ligger besegrat, jublar hela världen. Hur är det möjligt, att ett land kan bli så avskytt, varför begår de såna bestialiska dåd och varför är de ett sånt hot mot all humanitet?

(Jag har druckit sherry med Esse också. Han tänker visst återvända till Danmark.)

I morgon skall Churchill tala, och Stalin, och Truman och engelske kungen!