Mikael Odenberg, som inte blev Moderaternas partiledare, skriver krönikor för Arbetsvärlden och ibland långa kommentarer på sin Facebooksida. Söker man runt lite efter reaktioner på hans skriverier ser man en del sura påpekanden om att Odenberg egentligen vill vara socialdemokrat. Det tror jag inte alls är en korrekt iakttagelse.
Snarare är så få moderater genuint konservativa i någon etiskt grundad betydelse och de flesta höger för att de inte är vänster (kanske kan det vara nåt med hatet mot hockeykillarna i mellanstadiet, om att vara finast på bruksorten, eller inte kunna göra mer komplexa politiska analyser än att härja om Stalin, osv osv) och mest sugna på snabba pengar.
Odenbergs kommentarer visar att det hos många finns stora gemensamma synsätt i hur samhället ska vara och vad som är en hederlig människa, även när man kommer fram till olika vägar att komma dit.
I sin senaste krönika skriver han om äldreomsorgen. Ganska så fly förbannad.
Det är mycket som är bra här. Faktiskt allt. Jag klipper till ett rejält stycke och citerar:
Många äldreboenden – såväl kommunala som privata – har därtill hemlighållit sitt smittläge för allmänheten, trots att detta är en mycket viktig information som anhöriga måste få förhålla sig till. Men tydligen har det varit viktigare för många institutioner att skydda sitt rykte eller ”varumärke”. Det här är helt oacceptabelt, en skandal! Självfallet borde alla institutioner som bedriver någon form av vård ha öppenhet och transparens som ledord. Det är också en viktig styrnings- och ledningsfråga.
Särskilt upprörande blir det förstås när svenska myndigheter trampar fel. Tidningen Sörmlands Nyheter kunde avslöja hur Region Sörmland och flera sörmländska kommuner aktivt sökte hemlighålla omfattningen av smittspridningen i länet, motarbeta allmänhetens rätt till insyn och till och med radera information i allmänna handlingar.
Jag har nu hört flera vårdgivare åberopa patientsekretess som skäl för att inte informera anhöriga och allmänhet om att smitta sökt sig in. Detta finns det också starka skäl att reagera emot. I detta sammanhang är patientsekretessen ett rent påhitt. Uppgiften att smitta finns etablerad på ett visst boende är nämligen ingenting som går att härleda till enskilda patienter.
Dagens flata attityd – att varje vårdinrättning efter eget gottfinnande får avgöra vilken information de ger – duger inte. Är det någon som ska säga ifrån när sekretesslagstiftningen missbrukas inom vården så är det Socialstyrelsen. När får vi se Socialstyrelsen säga ifrån, högt och tydligt, att transparens och öppenhet ska vara ledord också inom vården?
(”Äldreboendens hemlighetsmakeri för att skydda varumärket är en skandal”, Arbetsvärlden 12 maj 2020)
sofia lilly jönsson 