Om psalmers förnyelse

SM i friidrott planeras. Vi ser framför oss att vem som helst ska kunna skicka in film på sitt eget höjdhopp i en digital brevlåda på nätet.

Uppsala domkyrka ska renoveras. Nu kan vem som helst skicka in sitt förslag till ny altartavla till en digital brevlåda på nätet.

Storkyrkan renoveras. Vem som helst kan blanda sin kulör och skicka in NCS-koden till kyrkokansliet via en digital brevlåda på nätet.

Kyrkokansliets avdelning för juridik omorganiseras. Vi ser framför oss att vem som helst ska kunna skicka in sin åsikt om hur lagarna ska uttolkas via en digital brevlåda på nätet.

Vad är det här? Nåt PR-jippo för att öka intresset för verksamheten?

Ja, det kunde man tänka sig. Och det är säkert så utspelet är tänkt denna vecka när Kyrkokansliets PR-maskineri gör en bred offensiv mot hjälplöst okunniga redaktioner som inte vet hur ett arbete med en psalmbok ska gå till eller vad en psalm teologisk och kyrkorättsligt är och som villigt vidarebefordrar kansliets PR-spinn.

Det är bara det att Kyrkokansliet inte alls tänker sig bara ett PR-jippo. De tänker sig faktiskt att det är såhär som man ska samla in nya psalmer.

Det riktiga citatet lyder:

För att samla in nya psalmer tänker sig Henrik Tobin en öppen brevlåda på nätet.

–  Vi ser framför oss att vem som helst ska kunna skicka in sin egen psalm i en digital insamling.

(Svenska Kyrkan tar fram ny psalmbok: ”Ett enormt tryck”, SVT 27/10 2020)

Bara när det gäller musik, gott folk. För musik är blott tycke och smak, smaken är bekant som baken, och när det gäller att göra musiken glad, enkel och folklig står Kyrkokansliet i Svenska kyrkan-generationen längst fram på barrikaderna.

*

I det kritiserade handboksarbetet rådde bitvis fullständig anonymitet om både ursprung och arbetsmetoder, och ett par kompositörer uppdrogs att skriva ny musik som jag ringer folk i min telefonbok för en första research. Nu tror folket som styr med den nya psalmbok som eventuellt ska göras att en ”digital brevlåda” där ”vem som helst” kan skicka in ”sin psalm” kommer att förebygga en sådan kritik. Ingen kan nu komma och kritisera i efterhand. De har ju öppnat upp för ”vem som helst”!

Alla som någonsin gjort någon form av kvalitetsarbete förstår att det här inte är seriöst.

Om man inbillar sig att vem som helst kan skriva en psalm så kommer man också att låta vem som helst göra bedömningarna.

Vi som följt med ett tag i den nutida inkarnationen av landets största och äldsta organisation vet hur det kommer att gå till. Kyrkokansliet kommer att skicka ut dyra och tidskrävande enkäter till samtliga landets församlingar som ska sätta samman grupper att besvara ett provmaterial enligt formuläret om psalmen fungerar bra, fungerar tillräckligt bra, eller inte fungerar alls. Enkätsvaren kommer att vara välvilliga och statistiken kommer att tolkas som det passar en liten godtyckligt sammansatt grupp präster och kantorer på Kyrkokansliet i Uppsala, inklusive Verbums folk på länk. Ut kommer en psalmbok – och vi kan vara säkra på att den kommer att tryckas och kosta miljarder kronor när alla församlingar köper den lådvis – som ingen kan känna sig säker på har tillkommit under några som helst kvalitativa former. Hepp.

Kära kollegor i media: Detta handlar nu inte det minsta om vilka olika nya musikstilar som ska in i psalmboken.

Ögonen på bollen.

Frågorna som redaktionerna bör undersöka är vilken plan Kyrkokansliet tänker sig framåt. Henrik Tobin, som haft två år på heltid på sig att göra en förstudie för att se huruvida något arbete skulle inledas och hur, måste väl offentliggöra sin förstudie på något sätt? Kommer den att publiceras, eller lämnas som en offentlig handling till Kyrkostyrelsen? Hur får förtroendevalda, allmänhet, och journalister tag på den?

Frågan är v a d Tobin gjort i två år?

Vid sin sida har Tobin haft prästen Karin Tillberg, också anställd på Kyrkokansliet. Vad har de för plan för psalmpedagogik, för församlingssångens främjande, vilken är deras omvärldsanalys, hur tänker man sig att kyrkan och psalmen fungerar i en framtid med sikte på tjugo, fyrtio, eller hundra år? Där ligger utmaningarna i vår tid.

Har man inventerat hur landets tonsättarunderlag ser ut, har man initierat kontakt med tonsättarorganisationer, undersökt förutsättningarna i grundskolan, osv?

Vilka principer och metoder kommer att användas i arbetet? Hur resonerar psalmbokskommittén om estetiska och teologiska vägval, det vill säga frågor om kvalitet, om gudstjänstmusikens särskilda sammanhang? Ska det finnas någon psalmbokskommitté?

Kommer man att sätta samman en grupp av kompositörer – det finns både fördelar och nackdelar med det. Kommer man att tillfråga några tonsättare särskilt, eller ska alla in i samma digitala brevlåda? Kommer det att finnas arvoden för de som skriver musik och psalmtexter även om de avslås, eller är det amatörernas julafton som gäller?

För något beslut om att göra en ny psalmbok är faktiskt inte taget – man beslutade i Kyrkomötet 2018 att göra en förstudie för att se huruvida något arbete ska inledas och hur. Det är det som Tobin gjort nu. Beslut i Kyrkomötet var att denna studie ska ligga till grund för beslut huruvida psalmboksarbete ska inledas och hur.

Jag vill gärna se studien.