Jag bakar kanelbullar inför morgondagens högtid och lyssnar på en ny skiva med Das Wohltemperierte Klavier, sedan hur andra spelat den musiken, sedan Glenn Goulds inspelning av Goldbergvariationerna.
En ingivelse att skriva om musiken kommer till mig och journalistimpulsen att kolla Goulds bemärkelsedagar för aktualitetskroken. Jag googlar – han dog den 4 oktober 1982. I morgon för trettionio år sedan. Han blev bara femtio.
Han slog igenom 1956 som 23-åring med den strax legendariska skivinspelningen av Goldbergvariationerna. Kritikerna häpnade. Folk visste liksom inte vad de skulle tro. Glenn Gould visade att det fanns så många sätt att ta sig an Bachs musik. Funkigt, rasande dynamiskt, lekfullt och porlande, med eftertänksamhet, i återhållen smärta. Gould framhävde kontrasterna. Han kallade Bach för ”en arkitekt i ljud”.
I regnet kommer Goldbergvariation no 25.
Man tänker när man hör den inspelningen att den här musiken kan inte spelas på något annat sätt. Det är såhär den ska spelas. Tvåhundra år och lite till tog det, men till sist fick den sitt uruppförande.
sofia lilly jönsson 