Prygel avskaffades i svenska fängelser 1938 (barnaga förbjöds 1979). Därmed var alla former av kroppsstraff historia i Sverige. Även om kriminalvården fortfarande har förbättringspotential, så är principen om att skilja påföljd och vedergällning åt någonting viktigt som vi måste vårda. Kroppsstraffen förbjöds därför att de var grymma, de lämnade kvarvarande sår och smärta som sträckte … Fortsätt läsa Erogena zoner
Författare: Sofia Lilly Jönsson
Musiken
Nyligen talade jag med någon som sa att för honom betyder inte musik särskilt mycket. Han kände sig därför utesluten från en konsensus i vår kultur om att musiken är viktig, nästan helig. Särskilt instrumentalmusik blir uteslutande. I den finns liksom inget att greppa om i en gemensam förståelse. Bara flytande toner, som låter ganska … Fortsätt läsa Musiken
Men för i helvete
Det känns som om jag har skrivit den här texten många gånger under de senaste åren, och nu kommer jag inte att lägga någon längre tid på att putsa på den för dels har jag inte lust med det, och dels så sitter formuleringarna i sömnen känns det som; det är sånt här jag går … Fortsätt läsa Men för i helvete
Årets
mat: sjögräschips människa: kvinnan aha-upplevelse: Västerås medeltida rötter urtagna hjärta som dinglade på en krok: Tristessa sorti: BloggarDag sämsta flyttstädning: Kvalitetshem Visby hungrigaste: älgarna bra: det lilla livet böneämne: regn tidskrift: Brand kulturröst: Björn ”Bernur” Kohlström profet: Greta Thunberg viktigaste debattfrågor: miljön och flyktingarna oviktigaste: alla andra jävla debatter akademi: någon utländsk bunta ihop och … Fortsätt läsa Årets
Inte min religion
Jag noterar att det pågår en debatt om religion på kultursidorna. Principer och filosofiska begrepp. Stora ord som ”liberalism” far omkring (vad menar de? frihet? rösträtten? folkpartiet?). Jag lägger mig inte i den, för jag förstår den inte, men jag ser att något saknas i debatten: ingen talar om kyrkosyn. Efter några års talande om … Fortsätt läsa Inte min religion
Det är avtrycket som blir kvar
I trappan upp till högaltaret i Västerås domkyrka sitter i golvet handslaget tegel från medeltiden. I den en gång mjuka leran har olika djur trampat och lämnat avtryck från tassar och klövar. När kyrkan renoverades i slutet av 1950-talet samlade arkitekten Erik Lundberg lekfullt djurteglet där. Under samma tid cyklade en ung musiker runt i … Fortsätt läsa Det är avtrycket som blir kvar
Arosia
Sedan några månader tillbaka är jag fullt upptagen med ett mycket lustfyllt projekt, nämligen att skriva Västerås domkyrkomusikhistoria. Eller snarare bitar av den, och inte bara om historien utan också om vår tid. Därför att musik i en mening aldrig kan vara historisk, eftersom den måste återskapas för att finnas. Nästa år firar vi minnet av … Fortsätt läsa Arosia
