kultur kyrka kritik
Izzy Young är död. Ett stycke oförfalskad New York på en bakgata på Söder, ägaren till Folklore Center som först öppnade 1957 och som med en lätt försvenskad stavning öppnade som Folklore Centrum när han flyttade till Stockholm 1973. Medierna, som upprepar varandras texter, trycker på det spektakulära: han var mannen som upptäckte Bob Dylan. … Fortsätt läsa Odlingsbäddar
Nyligen talade jag med någon som sa att för honom betyder inte musik särskilt mycket. Han kände sig därför utesluten från en konsensus i vår kultur om att musiken är viktig, nästan helig. Särskilt instrumentalmusik blir uteslutande. I den finns liksom inget att greppa om i en gemensam förståelse. Bara flytande toner, som låter ganska … Fortsätt läsa Musiken
Det känns som om jag har skrivit den här texten många gånger under de senaste åren, och nu kommer jag inte att lägga någon längre tid på att putsa på den för dels har jag inte lust med det, och dels så sitter formuleringarna i sömnen känns det som; det är sånt här jag går … Fortsätt läsa Men för i helvete
I trappan upp till högaltaret i Västerås domkyrka sitter i golvet handslaget tegel från medeltiden. I den en gång mjuka leran har olika djur trampat och lämnat avtryck från tassar och klövar. När kyrkan renoverades i slutet av 1950-talet samlade arkitekten Erik Lundberg lekfullt djurteglet där. Under samma tid cyklade en ung musiker runt i … Fortsätt läsa Det är avtrycket som blir kvar
Sedan några månader tillbaka är jag fullt upptagen med ett mycket lustfyllt projekt, nämligen att skriva Västerås domkyrkomusikhistoria. Eller snarare bitar av den, och inte bara om historien utan också om vår tid. Därför att musik i en mening aldrig kan vara historisk, eftersom den måste återskapas för att finnas. Nästa år firar vi minnet av … Fortsätt läsa Arosia
