kultur kyrka kritik
Det obehagliga med en tystnadskultur är att man vet att ju tystare det är kring en fråga, desto mer tjattras det i de slutna rummen. Det är ju inte vanligtvis tystnad som man förknippar kulturvärlden med. Nu har en podd kommit ut som diskuterar kritiker och tonsättare, nämner dem vid namn, och tystnaden som breder … Fortsätt läsa En oanständighet vid kyrkkaffet
Det pågår en teaterdebatt i Sverige men det heter att den handlar om scenkonst. Jag har redan skrivit det här på några ställen men jag skriver det här också så blir det mer beständigt: teater är inte lika med scenkonst. Det är väldigt olyckligt att de orden används som synonymer. Det osynliggör all den scenkonst … Fortsätt läsa Teater är inte lika med scenkonst
Debattartikel: Jag har funderat på om jag skulle göra det här. Det är oftast meningslöst att bemöta en retorisk lögn som har fått fäste som sanning. Om man har slutat att slå sin fru? Tja, de som visste att man aldrig gjort det vet redan. Alla andra sniffar rök och får tillfälle att välja sida. … Fortsätt läsa Angående kritiken av Nicholas Ringskog Ferrada-Nolis ”Dröm och skådespel”
Izzy Young är död. Ett stycke oförfalskad New York på en bakgata på Söder, ägaren till Folklore Center som först öppnade 1957 och som med en lätt försvenskad stavning öppnade som Folklore Centrum när han flyttade till Stockholm 1973. Medierna, som upprepar varandras texter, trycker på det spektakulära: han var mannen som upptäckte Bob Dylan. … Fortsätt läsa Odlingsbäddar
Nyligen talade jag med någon som sa att för honom betyder inte musik särskilt mycket. Han kände sig därför utesluten från en konsensus i vår kultur om att musiken är viktig, nästan helig. Särskilt instrumentalmusik blir uteslutande. I den finns liksom inget att greppa om i en gemensam förståelse. Bara flytande toner, som låter ganska … Fortsätt läsa Musiken
Det känns som om jag har skrivit den här texten många gånger under de senaste åren, och nu kommer jag inte att lägga någon längre tid på att putsa på den för dels har jag inte lust med det, och dels så sitter formuleringarna i sömnen känns det som; det är sånt här jag går … Fortsätt läsa Men för i helvete
I trappan upp till högaltaret i Västerås domkyrka sitter i golvet handslaget tegel från medeltiden. I den en gång mjuka leran har olika djur trampat och lämnat avtryck från tassar och klövar. När kyrkan renoverades i slutet av 1950-talet samlade arkitekten Erik Lundberg lekfullt djurteglet där. Under samma tid cyklade en ung musiker runt i … Fortsätt läsa Det är avtrycket som blir kvar
